Under jullovet 1994/-95 lärde jag känna Jocke, Johan, Daniel och Kim.
Jag gick i 8B på Trollehöjdskolan i Mullsjö.
Mina nya kompisar var ifrån Falköping och hade ett punkband ihop.
Vi såg dem live på Café La Rocka* och jag och Franz dansade till sista låten.
Dagen efter va det skoldag igen. Tuppkamen från kvällen innan slokade något.
Sommaren kom och jag hängde mycket i hemma hos Jocke i Falköping. Där fanns bla även lillebror Fredrik**.
I samband med höstens skolstart var det så dags för spelning i Amfiteatern.
Jocke, Johan, Daniel och Kim spelade med sitt band, ”Tre Punk och En Pank”.***
Efter spelningen hängde vi i ”Bowels” replokal hos Vuxenskolan på Sankt Olofsgatan, alldeles bredvid.
1996 spelade jag för första gången själv på Maratonrock i Amfiteatern. Då hette vårt band Dödshjälp och vi hade spelat ihop en månad ungefär. Det var jag, Franz och Kåvestam. ****
Ivrigt påhejade av Per och Tony. *****
Under åren kom Maratonrock att bli mycket betydelsefult för musiklivet i Falköping.
Där spelade ALLA och dit kom ALLA. Här var banden rockstjärnor, publiken var festivalbesökare, reportrarna från Falköpings Tidning och SLA var skjutjärnsrepportrar. Mammor och pappor, tillsammans med övrig släkt, fick en gång om året en inblick i det som annars bara var ”våran grej”.
Allt var på riktigt, det var blodigt allvar och allt spelade roll.
Snutjävel live – Maratonrock 2005.
Augusti 2005.
Dagen innan Maratonrock. Vi hör ett ryckte om att det är punkspelning i den gamla IOGT-lokalen.
Jag, borsan Magnus, Robin och Jimmy går dit.
Väl där möts vi av ett gäng föräldrar som tillsammans med sina barn fixat spelningen. För ett kort ögonblick blir vi förväxlade som föräldrar men lyckas övertyga de inblandade att vi bara är där för att kolla på banden.
På scen där jag själv spelat med Dödshjälp som förband åt Monster med 400pers i lokalen står nu ”Parasiterna”.
Marcus Wilsson bakom trummorna är 13-14år.
Någon med gigantiskt hår har en skyllt där det står Gabba! Gabba! Hey!
Vi kastas tillbaka som i en tidsmaskin.
Vi går därifrån med var sitt leende som är svårt att tvätta bort.
Vi går med känslan av vi sett något nytt födas.
Dagen efter spelade jag med Snutjävel på Maratonrock och vi tillägnade vår spelning till ”Parasiterna” och den nya generationen.
Så här i efterhand kan man/hon/hen ganska lätt konstatera att den nya generationen skött sig väldigt bra.
Marcus och hans kompisar hjälpte under flera år till med spelningarna ”Betong” på Lilla Teatern och senare även Dixi. De startade Kulturföreningen Revolution och tog senare över ljudanläggningen som vi tack vare Ungdomsstyrelsen köpte in till Ungdomens hus i Gamla Stadshotellet, 1997!!!
…och Parasiterna blev senare Dystra Li.
Dystra Li – Reset [CD singel/EP, Räka Produktion]
Tiden går minst sagt fort när man har roligt.
Nu så här 100år senare är verkar det vara dags för den sista Maratonrock i Plantis Amfiteater, Falköping, Skaraborg, Sweden.
Det glädjer mig att Marcus och numera, Dystra Li, får vara med och sy ihop säcken.
Det finns minst 1miljon mer saker att säga och berätta.
Själv bor jag inte längre i Falköping och jag kommer inte vara på plats när den sista Martonrocken går av stapeln nu på lördag, 9 september 2017.
Men jag önskar er alla som kommer dit en oförglömlig kväll.
Om denna scen och amfiteater kunde prata, skulle närradion i Falköping ALLTID ha något att sända.
Ni som var med, ni vet.
Maratonrock i mitt hjärta!
-”Det va ju inte ens likt Kizz!”
Oliwer, en av de som växt upp (med hörselkåpor) i Amfiteatern. Hjälper till att att rigga inför Maratonrock 2010.
Fidde Bus, Micke Käft och Rka Avskum. Snutjävel i logen – Maratonrock 2010.
*Låg på Ållebergsvägen 10 i Falköping och drevs av TBV.
** Senare Fidde Bus och trummis i Snutjävel.
***De hade nyligen bytt från ”Brandfarliga Ostbågar”, senare hete de även ”Materia”.
****Senare anslöt sig även Tholle till Dödshjälp och vi spelade ihop fram till sommaren 1998.
*****Per eller ”Kommunist-Per” fick senare namnet Hockey.
Räka Produktion 